Kvinnors betydelse i historien tenderar att vara mindre synliga i historieskrivningen. Det vill Stockholms Kvinnohistoriska ändra på. Med ett museum helt dedikerat till kvinnohistoria vill de verka för att kvinnors historia undersöks, förmedlas och synliggörs publikt.
Museet kommer inte ha någon egen permanent byggnad – det är omöjligt att rymma halva mänsklighetens historia inom fyra väggar, går att läsa på deras hemsida – utan museet ska genomsyra hela staden och dyka upp i olika former. De kommer bland annat arrangera stadsvandringar, föreläsningar och filmvisningar på olika platser i Stockholm.
Bakom initiativet står medgrundare Lina Thomsgård som arbetat med kulturverksamheter i många år och är författare bakom den kvinnohistoriska antologin “En annan historia”. Lina menar att vi kvinnor vet alldeles för lite om vår egen historia.
– Alla vet för lite om vad kvinnor gjort historiskt. Och det handlar inte bara om historieböckerna eller hur det ser ut på museer generellt. I filmer, litteratur, skolböcker. Kunskapsluckan är enorm. Det riskerar att få kvinnor att känna sig mer ensamma och utan ett arv, och det ger en skev bild till allmänheten av vad som försiggått förr.
Varför kvinnor saknas i kurslitteratur och filmer har enligt Lina fler orsaker och lyfter tradition, gamla strukturer och en ovilja till förändring som tre av dem.
– Det kvinnor har gjort har inte ansetts som lika viktigt, även av oss själva, och det gäller än idag. När frågade du senast din mormor om hennes liv, hennes första jobb, hennes värsta motgångar i livet? Där har du ett stycke kvinnohistoria att ta tag i direkt. Det har även fått råda som en sanning att ”folk inte vill ha böcker, filmer etcetera om kvinnor” och nu är det äntligen uppenbart att det helt enkelt inte är sant.
Hur uppkom idén att starta Stockholms Kvinnohistoriska?
– Planer har funnits länge – men just vår idé handlade om att göra något som kan nå ut till fler, även till de som inte visste att de var intresserade. Idén bygger på samverkan, där museet inte ska ha någon egen byggnad utan ska genomsyra hela stan för att göra kvinnors historia till en del av allmänbildningen istället för att separera den.
Har intresset för kvinnohistoria ökat?
– Ja! Markant! Vi träffade en pensionerad kvinnohistoriker som skrattade och sa att hon var fullbokad ett år framöver, telefonen ringer oavbrutet och hon har aldrig varit med om något liknande. Folk i allmänhet har förstått att det finns så mycket mer spännande och viktigt att berätta, att det finns fler perspektiv på vårt kulturarv. Det har väckt nyfikenhet.
Är det något kvinnoöde som har berört dig särskilt mycket?
– Just nu är jag tagen av Wilhelmina von Hallwyl, genom museiskapandet tog hon sig an rollen som chef och arbetsledare i en tid när kvinnor inte skulle ta plats i offentligheten. Det är peppande nu när jag, 100 år senare, ska vara chef för ett nytt museum.
Vad kommer vi få ta del av på Stockholms kvinnohistoriska?
– Det blir kvinnohistoriska visningar, stadsvandringar, salonger, filmvisningar och utställningar i helt nya former. Över hela staden! Via vår webb tipsar vi redan nu om allt fantastiskt som händer i stan, våra medlemsorganisationer gör så otroligt mycket bra och vi vill få fler att hitta dit.
Stockholms Kvinnohistoriska invigs under hela mars månad. Läs mer om initiativet och de olika arrangemangen här!
Foto: Sofia Runarsdotter
Illustration: Unni Zetterling
Få koll på din kvinnohistoria! Läs mer om #firstlady här!
