Varje månad utser vi på redaktionen en Baaambrud. Någon som gör och säger smarta, coola saker och som vi vill hylla. Här möter du februari månads Baaambrud: kroppsaktivisten Karin ”Kajjan” Andersson.
Kvinnokroppen. Ständigt i fokus, oftast utan att be om det. Tack och lov börjar både vår egen bild och den som omvärlden ger oss att förändras. Att kroppar är just: kroppar och att de dessutom ser olika ut låter som en sund norm. Ändå har det tagit år och starka krafter för att komma dit vi är nu. Men vi har en lång väg kvar att gå, och vi måste rikta ett större fokus på barn och unga, menar Kajjan.
34-åriga tvåbarnsmamman Karin ”Kajjan” Andersson är aktiv som journalist och debattör, men är också en flitig kroppsaktivist i sociala medier. Hennes kroppspositiva instagramkonto hyllas ofta, både i egna kommentarsfältet och utanför.
Kajjan har själv brottats med destruktiva tankar och beteenden kopplade till sin egen kropp. När kroppspositivismen började få sitt genomslag i sociala medier märkte hon vilken effekt kroppsaktivisternas arbete hade. Hon började själv följa inspirerande konton, först anonymt för att sedan börja ta mer plats själv.
– Det var först efter några år som anonym följare som jag tog det för mig nödvändiga steget att bli aktivist själv. Jag visste att jag behövde omprogrammera mitt sätt att se på min och andras kroppar och hoppades att fler ville göra mig sällskap på den resan.
Visa det här inlägget på Instagram
Impulsen att starta ett eget kroppspositivt konto visade sig vara ett bra beslut. Kajjan fick snabbt tacksamma följare och blev själv en stark röst i samhällsdebatten. Följarnas reaktioner är fortfarande ett kvitto på att initiativ av den här typen behövs.
– De kommentarer som verkligen stannar kvar är förstås alla människor som berättar om att jag och rörelsen förändrat deras liv totalt. De skriver om situationer och möten när de lyckats säga ifrån och saker de gjort för första gången på mycket länge, som att visa sig i badkläder. Det vi gör tillsammans är stort, inget snack om saken, berättar hon.
Men att visa upp sin kropp, särskilt i sociala medier, har också en baksida. Hon har blivit kritiserad, hatad, hotad och ifrågasatt, både med hennes agenda och person i fokus – men också synad fysiskt.
– Jag har nog hört det mesta om min kropp nu, på gott och ont. Man har sexualiserat min kropp mot min vilja, jag har fått dickpics och hot, man har synat den och recenserat den. Herregud, det finns hela trådar om den på internets sunkigare forum, säger hon.
Nyligen upptäcktes också att många av hennes bilder stulits för att användas på en porrsajt. Personerna bakom alla drabbade konton har polisanmält händelsen, som är under utredning just nu.
– Mer vanligt är dock att män skriver ”komplimanger” till mina bilder och väntar sig ett regn av fniss och tacksamhet från min sida. Men jag har aldrig lagt upp bilder för att män ska tycka att jag är snygg eller sexig. Mitt konto är överhuvudtaget inte för den typen av personer – utan för alla som behöver hjälp att stå emot krafterna av det här ätstörda samhället.
Att samhället är ”ätstört” visar sig på många sätt, menar Kajjan och hänvisar till det bildsatta informationsflöde som matar oss mottagare dagligen. Även om det förekommer en bredare bild av kroppar, så är idealet – de ”fina och rätta” – fortfarande att vara smal. Och all konsumtion, oavsett syfte, ska leda oss mot just den målbilden.
– Att media, eller jag själv för den delen, visar att andra kroppar både finns, fungerar och är vackra är bara ett litet steg. Det betyder inte att överviktiga människor slutar diskrimineras, eller att skam och självhat slutar kopplas ihop med våra kroppar.
Följarna får också se din familj och din man. Hur har ni resonerat kring det?
Visa det här inlägget på Instagram
– Jag är väldigt stolt över min familj och jag som person är väldigt öppen och bjussig. Vi har utmaningar som alla andra och jag tycker det finns en poäng i att visa upp det. Vår son är även autistisk och vi brinner för att dela med oss av vår kunskap som npf-föräldrar till andra för att vi tillsammans ska bli ett mer tolerant kollektiv mot alla normbrytare. Sen frågar jag såklart alltid mina barn om jag får ta kort på dem och när de säger nej – vilket de gör ibland – så lägger jag undan kameran.
Både Kajjan och hennes man är kroppspositiva och jobbar aktivt med att tillämpa kroppspositivt föräldraskap. Av den anledningen är det inte så stort fokus på kroppens utseende hemma. Däremot är den absolut närvarande när det gäller att uppmärksamma dess funktioner och utforska den i lek.
– Våra magar blir trummor eller roliga ansikten och vi ser till att lyfta det trevliga och njutningsfulla med att äta mat, förklarar hon.
Som förälder har man givetvis ett ansvar för hur barnen ser på sin egen och andras kroppar. Redan som gravid är kvinnokroppen (och vikten) i fokus och i tidigare intervjuer har Kajjan berättat att graviditeten triggade igång en tidigare ätstörning. Här behöver vården uppdatera hur vi pratar och ser på vikt och lyfta blicken från tillväxtkurvan till människan bakom den, anser hon.
Är din tidigare ätstörning något du tänker på idag?
– Ja, absolut. Jag är inte bulimiker nu men däremot lever jag hela tiden med resterna av sjukdomen och måste se till att hålla mig på rätt sida för att inte trilla dit igen. Men triggers finns överallt för det är så samhället ser ut – det är uppbyggt efter att vi ska må så dåligt som möjligt med oss själva så att vi ska köpa en massa produkter för att bli bättre. Det där är något som precis alla måste förhålla sig till. Så nog kämpar jag med ätstörda tankar som försöker komma upp till ytan, men som jag lever nu har de en bra bit upp till mig och mitt liv.
Skriver handbok i kroppspositivt föräldraskap
Som en förlängning av sitt arbete skriver Kajjan just nu på en bok om kroppspositivt föräldraskap. Ett verktyg för föräldrar eller andra vuxna med barn i sin omgivning som ska ge stöd och guidning i frågan. Boken beräknas vara färdig 2020.
Varför behöver vi den här typen av bok?
– Vi lever i ett samhälle där alla är publicister och barn exponeras för osunda och skeva intryck och förebilder allt tidigare. Det finns få filter och vi ser redan nu att ätstörningar ökar bland både unga och barn. Därför behövs det både kunskap och verktyg för vuxna för att förändra och vända trenden. Vi har kommit en bit, men har lång väg kvar. Det här är en process som måste pågå i flera lager i samhället.
Karin ”Kajjan” Anderssons starter pack
Vi bad Karin sätta ihop ett starter pack, en samling föremål som är typiska för just henne och hennes vardag. Resultatet blev en saligt härlig blandning av snus, doftljus och ett par skapliga ögonfransar för att hålla humöret på topp.
Vem vill du se som Baaambrud nästa månad? Maila baaam@aller.com och tipsa oss.
Foto: Johanna Nyholm
Illustration: Unni Zetterling
Läs alla tidigare Baaam-brudar här:
Baaam-brud i januari:
Annahita Yazdi slutar shoppa och flyga 2019: ”Jag behövde göra något radikalt”
Baaam-brud i december:
Barnmorskan Asabea upplyser om kvinnokroppen på Instagram: ”Folk kan förvånadsvärt lite”
Baaam-brud i november:
Amanda Oxell: ”Reklam skapas oftast för den som ska titta på kvinnans kropp”
Baaam-brud i oktober:
Hedda Siternstedt: Förväntningarna på oss kvinnor har bara bytts ut
Baaam-brud i september:
Ida Ovmar: Bilden av oss samer är så stereotyp
Baaam-brud i augusti:
Eva Röse tar kampen för feminismen varje dag: ”Vi är en armé av systrar”
Baaam-brud i juli:
Elin Häggberg bloggar om tech: ”Teknik ska vara roligt”
Baaam-brud i juni:
Jessica Hallbäck fyller tunnelbanan med feministisk konst: ”Allting är totalt spontant”
