Det utspelar sig en urladdning av fornhistorisk kvinnosyn i kommentarsfältet och upprinningen till det är en bild Carolina Gynnings rumpa. En svartvit bild på en rumpa på en strand, iklädd trosor.
Under bilden finns explicita sexuella inviter från män, varningar för att hennes integritet är hotad, kommentarer om att hon är en dålig mor.
Billigt. Ska detta föreställa en mogen kvinna? Om man har blivit våldtagen en gång borde man kanske tänka på vilka signaler man sänder ut. Tänk på dina barn. Har du ingen integritet?
Horsmockan hänger i luften och den är lika gräslig som den alltid har varit.
Den brukar dyka upp lite överallt – på krogen, i kollektivtrafiken och ibland i hemmet – men just nu visar den upp sitt giftiga tryne i kommentarsfältet under en bild på Carolina Gynnings instakonto.
Horsmockan är ful, den har åldrats riktigt dåligt. Faktum är att den borde ha gått ur tiden, stupat, trillat av pinn vid det här laget. Den borde faktiskt ha trillat av pinn redan innan sin uppkomst.
Anklagelserna fortsätter. Det skriver att hon är en usel förebild, att hon saknar självrespekt, att det här är billigt och under hennes värdighet.
Under bilden finns hela skalan av madonna-hora-förvirring, denna tröttsamma förvirring som har kuvat och fortsätter att försöka kuva generationer av kvinnor.
Att en kvinnorumpa omedelbart blir sexualiserad är en biverkning av den här antika förvirringen.
Deltagarna i horsmockan uttalar sitt hot i kör, hotet om att Carolina härmed riskerar att degraderas till defekt kvinna. Och jag borde verkligen vattna min chiliväxt och rensa kylskåpet, men istället läser jag hela horsmockan från knoge till knoge och tänker: Det återstår bara att döda.
Vi måste döda både horan och madonnan. Exakt hur det ska gå till vet jag inte, men någon kollektiv insats krävs uppenbarligen.
Och jag tror att vi måste börja med madonnan, fimpa henne först.
Idén om horan i fördärv kan verka mer skräckinjagande men hon vore aldrig ens möjlig utan föreställningen om den ärbara kvinnan som hon på något sätt inte har levt upp till.
Grejen är ju att alla horhotelser är verkningslösa utan madonnan, Den Goda Kvinnan, Den Kyska Kvinnan (Men Ändå Tillbörligt Sexiga, Fast Liksom Nonchalant Och Omedvetet) som hänger över oss alla, lika onåbar som en enhörning på en eldregnbåge. För att sluta avhumanisera kvinnor och tillskriva dem egenskaper av fördärv så fort vi konfronteras med typ deras hud måste vi sluta hylla den här enhörningen.
Det känns nästan pinsamt att skriva det här – uppmaningen har redan tuggats tills den bara är en trött slamsa, men uppenbarligen har inte insikten slagit rot i vårt samhälle när blottad hud genast tycks äventyra kvinnors integritet, föräldraskap, omdöme, värdighet, självrespekt och förnuft.
Men jag fattar. Det ger ro att systematisera sitt liv. Utan madonna-hora-skalan – hur ska man kunna våldtäktsmörda 3D-prostituerade i Grand Theft Auto och sen skeda sin partner medan de kollar på Masterchef?
Text: Joanna Górecka, frilansjournalist och krönikör
Psst!Vill du få dina tankar publicerade? Maila ditt förslag till vår chefredaktör Jennie Sandberg på jennie.sandberg@aller.com