I kväll sänds första programmet av Mia Skäringers nya tv-serie ”Kroppshets” på SVT. Serien handlar om hur vi lägger allt mer tid på vår kropp, hur vi tränar och vad vi äter och genom Mias ögon får vi följa med på hennes väg mot att acceptera och tycka om sin kropp.
I det första avsnittet iklär Mia sig rollen som fotomodell och får därefter se hur man retuscherar kroppar för att passa in i de ideal samhället skapat. Lår karvas bort och midjan gröps ur. Greppet är knappast nytt, men det är en välbehövd påminnelse.
För i en värld där teknik har blivit billig och sociala medier gjort oss alla till publicister har det också blivit allt lättare att regissera bilden av sig själv. Det talades från början om att sociala medier var en demokratisering av internet – ”nu kan du välja vilka bilder du vill att vi ska se av dig” – men med några år i bagaget är det tydligt att vi har skapat ett monster.
Vi är alla medvetna om att bilderna vi ser på Instagram inte speglar verkligheten. Knappt någon höjer ens på ögonbrynen över att influencers har egna fotografer som hjälper dem ta de mest smickrande bilderna. Vi vet alla att den där bilden på en ryggtavla och en lätt sandad rumpa i strandbrynet inte är en ögonblicksbild. Och vi har sedan länge lämnat någon slags verklighet när instagramkändisar till och med beställer in spaghetti bara för bildens skull och sedan fortsätter äta sin kalorisnåla sallad. Vi vet allt detta, men det spelar ingen roll.
För bara några veckor sedan kom nyheten om att många unga tjejer lider av så kallad Snapchat-dysmorfi. Det innebär att allt fler kommer till en plastikklinik och ber om att opereras så att de kan se ut som snyggfiltret i appen. Ni vet, det som gör huden slätare, hakan smalare och ögonen nästan komiskt stora.
Hudprofessorn Neelam Vash har skrivit om fenomenet i The Journal of the American Medical Association.
– Många bilder jag får se är helt orealistiska. Det sätter orimliga krav på patientens framtida utseende. De vill se ut som fantasiversioner av sig själva, säger Neelam till Inverse.
Vi har gått från att tycka illa om vår kropp i stort till att vilja ändra även helt normala små linjer och helt förvränga vårt utseende. Spegeln har blivit ett förstoringsglas.
I programmet berättar Mia Skäringer också om hur hon lidit av ätstörningar i många år. Det gör ont i mig när hon lyfter den omänskliga pressen på att gå från tjock till smal redan i förskolan. Och när hon väl kom in på en batningskurs fick hon guldstjärnor när hon lyckades svälta sig själv. Bilden som målas upp är av ett destruktivt beteende som snabbt ledde in på en farlig och ätstörd väg. För som kvinna är man aldrig smal nog, aldrig snygg nog, aldrig tilltalande nog. Man för en kamp dömd att förlora redan vid startskottet.

Nathalie Mark, 2008.
Mia säger att hon länge hade svårt att se bilder på sig själv från den tiden men att hon nu bara skulle vilja ge den lilla tjejen kärlek. Och det är som att hon talar direkt till mig. När jag ser bilder på mig själv från tonåren minns jag hur mycket jag avskydde min kropp. Allt jag ville vara att bli smalare, snyggare, bättre. Varje bild som togs synades i sömmarna och det spelade ingen roll att jag verkligen var normsmal och normsnygg. Inget dög. När jag i dag plockar upp de bilderna ser jag en söt, spinkig liten tjej och jag vill ge henne en kram. Jag önskar att hon kunde se det jag ser i dag och att jag kunde säga åt hennes hjärnspöken att lämna henne i fred.
Trots det är jag så glad att jag växte upp då och inte nu. När jag var 15 år fanns inga sociala medier, inga smarta mobiler och på Lunarstorm fanns inget annat än tecknade bilder. Det är en oerhört mycket brutalare värld ungdomarna möter i dag och därför är det vårt ansvar att åtminstone visa dem vägen.
Jag säger inte att det är lätt eller att vi alltid kommer att klara det, men så länge vi fortsätter att visa upp en selekterad och förfinad verklighet kommer de normerna att fortsätta att gro. Om vi någon gång ibland vågar lägga upp en osmickrande bild, fotografera snabbmakaronerna med ketchup som blev dagens middag och, gud förbjude, visa att vi alla har celluliter kanske vi en dag vaknar upp till en annan värld.
Makten på sociala medier ligger bokstavligt talat i våra händer och det är nu vi väljer. Vilken värld vill du lämna över till nästa generation?
Läs mer:
7 snabba frågor med Mia Skäringer om kroppshets
Nathalie Mark: Jag vet att jag borde, men måste jag älska min kropp?
Kroppsaktivisterna Hanna och Kajsa: Våra bästa råd för att tycka om sin kropp
Foto: Baaam/SVT